3 år av saknad....

Idag är det tre år sedan jag förlorade min underbara mormor. Hon var en av de mest underbara människor på denna jord. Fanns alltid där för mig, både när jag var barn och som vuxen. Vi hade något speciellt hon och jag.
Alla gånger man kom hem till henne, hon öppnade dörren och det luktade mormor. Ni vet, en speciell doft som man förknippar med någon eller något och så var det att komma hem till henne.
Hon var pigg och frisk, envis och skulle alltid klara allting själv. Hon hade så många historier att berätta som hon varit med om. En riktig superkvinna!
Jag älskade att komma dit och höra henne berätta dessa historier om och om igen och plötsligt en dag så finns hon inte mer.
Mormor var frisk o pigg trots sina då 85 år då hon fick veta att hon hade cancer.... Hon var jätte tuff och gick igenom tuffa behandligar men det räckte inte....
Den 8 oktober 2006 somnade hon in. Min underbara och älskade mormor.
Är så glad att hon han med och träffa mina barn vilket jag vet betydde jätte mycket för henne.... Max och även Emil pratar ofta om henne. Igår satt Max o Emil inne på rummet då Max berättar för Emil att gammelmormor brukade ringa hem till mamma varje dag och fråga hur dom mår. Sen sa han, visst är det synd att hon är uppe i himlen så vi inte kan träffa henne mer.... Lilla killen, han var ju ändå bara 2½år när hon gick bort. Men hon är en person som sätter starka spår.



Jag älskar dig mormor o tänker på dig varje dag!!!!! Jag vet att du har det bra där du är nu men jag saknar dig oerhört mycket!